Celebration time.

Hej! Rakt på sak: I stället för att försöka hålla en religionsneutral miljö i till exempel skolor och på allmänna platser borde vi omfamna det faktum att vi alla kommer från olika kulturer. Försök inte skapa ett platt och opersonligt, opartisk samhälle. Inse att vi alla har olika tro och traditioner och fira detta, som det positiva faktum det är. Det är bara att acceptera att en stor del av världens befolkning firar Jul den här tiden på året och det skall inte hämmas på grund av eventuella kränkningar mot andra religioner.

Men viktigt att komma ihåg är att andra traditioner som kan viljas firas under denna tid på året skall få lika mycket plats och acceptans. Låt de som ej är kristna se på och - om de vill - delta i Jultraditionerna. Och låt de som ej är judiska se på och - om de vill - delta i Hanukkatraditionerna. Låt alla se på och delta i de andras traditioner!

Detta kommer ge folket ett mycket öppnare sinne, som letar efter fler än en möjlighet. Muslimer kommer inte bli kristna och Buddhister kommer inte bli judiska. Nej, istället kommer de lära sig att alla inte tror som de och lättare acceptera att vi alla är olika. Kanske, kan vi, istället för ett neutralt samhälle, få ett land av alla tänkbara nyanser där vi firar alltihop tillsammans. Kanske kan vi få det så.

Ibland blir det bara för mycket.

     Jag skulle vilja hävda att det finns två sorters människor; de som ger upp och de som fortsätter kämpa. Självklart är vi alla olika beroende på vilken situation vi befinner oss i. I vissa skulle vi kämpa och i andra, ge upp.
     Skolan är mitt liv. Jag har gått skolan sedan jag var sex år. Där har jag haft alla mina vänner, skaffat mig ett socialt liv. Jag har vuxit upp med skolan och det är allt jag vet - allt jag helt säkert vet att jag har. Så när det blir för mycket i skolan ger jag inte upp. Jag kan inte medvetet prestera under min förmåga, bara för att jag inte hinner, eller orkar. Det jag ger upp är istället hela mitt privatliv. Jag går upp, går till skolan, åker hem, pluggar och går och lägger mig. Inget gym, ingen övningskörning, inga träffar med kompisar. Allt för plugget.
     Men nu när det börjat lugna ned sig igen är jag trött. Jag är så TRÖTT på att plugga! JAG VILL HA LOV. Jag har fortfarande jättemycket inlämningar och prov kvar, men det värsta är över. Och jag orkar inte mer. Jag sitter och stirrar på uppsatserna utan att skriva. Och när jag skriver känns det bara som jag tar första bästa skit som finns i mitt huvud. Eller så har allting helt enkelt blivit lättare, jag blivit duktigare - och det är helt enkelt inte ansträngande längre, att skriva en uppsats. Men hur ska jag kunna veta? Jag orkar inte anstränga mig mer, men jag vet inte om det blir tillräckligt då.
     Whatever. Såhär kan det va. Snart är det sommar och jag har inget jobb! Men anledningen till det är att jag innerst inne inte vill ha ett. För skolan är mitt liv. Jag lever för att studera.

Lite inspirerande låtar. Fan vad töntigt det lät... ehm.. bra låtar helt enkelt - lyssna på texten! Eller bara häng med i känslan :)

Med den här låten vill jag bara säga att om ni inte mår bra av en situation eller person - stanna då inte kvar. Gör bara sådant som gör er lyckliga! Våga vara lite egoistiska. And smile!
  Whatever you do do it good. There's nothing wrong with perfect, now it's your turn to shine. See it's not what you look like when you're doing what you're doing. Express yourself!
 
  Somewhere out there someone's thinking of me and loving me tonight :)Jag vet att det inte är originalet, men community gör allting så mycket härligare! Så därför följer nu världens bästa budskap, lyssna noga:

I have a dream.

I går när jag var ute och gick diskuterade jag lite med mig själv (i tankarna, såklart). Jag tänkte på känslor, drömmar, förnuft och framtiden. Ni förstår, den senaste tiden har jag funderat extra mycket på vad jag vill utbilda mig till i framtiden. Jag bestämde mig snabbt för att jag vill fortsätta studera direkt efter gymnasiet. När det ändå flyter på så bra - varför sluta? Men VAD ska jag göra då? Det enda ja haft att gå på är att jag vill tjäna mycket pengar. Så jag har övervägt alla fancy jobb, som försvarsadvokat, ingenjör av alla dess slag, ekonom - till och med bedragare. Men inget av detta känns särskilt lockande och det kan alltihop kopplas tillbaka till en dröm jag haft väldigt länge nu. Jag har varit så medveten om att folk oftast inte uppfyller sina drömmar att jag inte ens tänkt på att jag kan följa min. Jag vet att drömmar inte alltid stannar livet ut. Men jag har absolut ingen aning om vad för yrke jag skulle kunna ha, som gör mig tillräckligt lycklig och nöjd. Just nu, och antagligen för en lång tid framöver, är min dröm allt jag har att gå på. Jag vet ju precis vad jag vill göra! Det är bara så att i den värld vi lever i idag får vi snabbt lära oss att drömmar är drömmar och verklighet är verklighet. Men jag har nu insett att jag vet precis vad jag vill göra. Och det är det jag tänker göra.

   Min dröm kanske inte håller för evigt men förhoppningsvis tar den med mig på andra äventyr och öppnar mina ögon för nya drömmar. Eller så lyckas jag uppfylla den och lever lycklig i alla mina dagar.

   Nu kanske ni börjat undra vad det är för dröm jag pratar om. Men vet ni vad? Det spelar ingen som helst roll! För allt som räknas är att jag aldrig varit mer lyckligt med ett beslut som med detta. Och allt jag kan se just nu är en skinande ljus framtid.

Vad är det här för skit?

"Rabih Jader berättar för QX att han aldrig hade träffat en homosexuell person innan han lärde känna Eddie.
– Nu när jag fått uppleva Eddie som människa och även ha en manager som är ”åt det hållet” (skrattar) så kan jag säga att de är helt underbara båda två, det är hur kul som helst att vara i närheten av dem och umgås med dem, säger Rabih Jader." 

Citatet är taget från http://www.expressen.se/noje/extra/eddie-razaz-kommer-ut-som-gay/ i en artikel där Eddie Razaz berättar om sin sexuella läggning. Jättebra att han lever öppet och inte känner någon anledning att hålla det hemligt - men vilket jävla avslut på artikeln! Skribenten, samt Rabih, får ju homosexuella att verka som ett helt annat folk! Det är som att de skulle säga: "Jag har aldrig träffat de homosexuella förut och hade ingen aning om hur de är. Jag var lite nervös till en början, men nu känner jag två stycken sådana där och det visar sig att de är precis lika trevliga och roliga som alla vi vanliga människor!"

Men GUESS WHAT? - sättet att säga det på, att överhuvudtaget säga det, säger emot allt vad det innehåller. En homofob, för mig, är inte en person som tycker illa om folk med den läggningen. Det räcker med att man har en liten tanke om att den faktorn är något som skiljer människor åt, något som gör det svårare för den ene att lära känna den andre - så är man en homofob.

Vi lever i samma värld. Vissa delar av världen har det sämre - andra bättre - men vi som bor på samma plats iaktar alla världen från samma håll. Vår bild av världen blir då mycket lik varandras. Och vad för känslor man har för en annan individ har ingenting med det att göra. I världen är vi alla ett folk. I Sverige är vi ett folk. I Stockholm är vi ett. I Malmö ett annat. Och vad är det som avgränsar dessa folk? Ja, inte är det sexuell läggning iallafall. Men du, Rabih, kanske även tycker att du och jag inte tillhör samma folk eftersom jag är mycket blekare än du?

En liten update

Som ni vet, är min största hobby att se på TV-serier - yay! Sist jag nämnde det tror jag att jag höll på med Fringe. Well, den är slut och färdigtittad nu så har istället börjat se på Psych. Det är en rolig och ganska bra serie. Men jag hoppas att de ska sluta med sina fristående avsnitt någon gång och börja med en riktig följetong. Anyways, än så länge är jag bara på andra sessongen och det finns många fler en så, så who knows? - det kanske blir bättre. Det tar lite tid för mig att avverka den här serien, dock, för jag ser samtidigt på en talkshow; Rove La. Den äger! Har aldrig varit intresserad av talkshows innan, men denna är en ren sensation!

Påskdagen

Idag, fast för närmare tvåtusen år sedan, återuppstod Jesus, efter att ha varit död i två dagar. Eller så var lärjungarna så ledsna över Jesus död, att de drack sig så pass fulla att de inbillade sig alltihopa.