Självkänsla. Självsäkerhet. Självförtroende. Jag fattar inte skillnaden men WHATEVER. Let's get to the point.
Ingen borde behöva ha dålig självkänsla. Men man måste inte heller vara så stolt över sig själv heller. Så känn ingen press. Jag kan inte säga att jag är stolt över vem jag är eller att jag är fullständigt nöjd med mig själv. Och det är okej att jag inte kan det. Det finns vissa saker jag älskar med mig själv och andra saker som jag tycker är helt reko. Det jag kan säga är att jag är mig själv. Så länge man känner en samhörighet med sin kropp och sitt sinne, så länge man inte känner att man är i fel kropp - att man inte passar ihop med den man egentligen är - så är man tillräckligt nöjd för att det ska räknas. Huvudsaken är att man inte misshandlar sin kropp, fysiskt eller mentalt, utan behandlar den som man själv vill bli behandlad - som man själv mår bra av.
Jag kan verka som en otroligt självsäker person för många. Detta är dock inte sanningen. Jag är väll mittemellan-säker på mig själv. Jag kanske är lite mer osäker i situationer som inte är så bekanta för mig, men i situationer jag är van vid tänker jag inte ens på mig själv - det känns så naturligt liksom. Anledningen till att mina kompisar kan tycka att jag är så självsäker är för att jag, medvetet, låter dem tro det. Jag säger saker där jag antyder att jag är så snygg eller så bra - såklart alltid med en skämtsam ton - förhoppningsvis utan att trycka ned någon annan. För att jämna ut det hela försöker jag ge komplimanger åt andra. Grejen är att om folk tror att jag är så himla självsäker kommer de behandla mig som om jag är det. Detta leder i sin tur till att jag påverkas av hur jag blir behandlad och går lite åt det hållet.
Det är aldrig fel att ge sig själv komplimanger och bäst fungerar det om man säger det så andra hör. För då blir det verkligare än om man viskar det till sig själv. Huvudsaken är att man inte drar upp sig själv så man hamnar över alla andra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar