Reserverat

Ibland kan man nog tycka att det känns hemskt svenskt att inte prata med främlingar eller öppna dörren när det plingar på, om vi är ensamma hemma. Det kan verka som om detta beror på att vi svenskar är så främlingsfientliga och reserverade. Men det är inte riktigt sant, eller hur? Tänk efter. Riktigt noga. Varför öppnar vi inte dörren, utan står och tittar ut genom titthålet? För att vi inte vet om personen i fråga kan vara ett hot. Det är inte landet eller samhället vi lever i, som gör att vi är så försiktiga. Det är tiden. Förr i tiden kunde man inte låsa om sig på kvällarna. Men samtidigt fanns det inte ens nära på lika många som kunde komma inklampandes på ens fastighet. Nuförtiden är oddsen otroligt mycket högre för att det ska vara en riktigt läskig, obehaglig eller knäpp person som plingar på - eftersom befolkningstätheten är så extremt mycket större. Dessutom kan man, nuförtiden, ringa vilket ofta är mycket effektivare för de som verkligen är seriösa. Nästan alla har nog varit med om att man träffat någon som skrämt en och nu när vi har chansen att skydda oss från det är det nog inte så konstigt att utnyttjar det så flitigt.